Tankar :: Porschedrömmar & Adidasskor
	Stilen på den här utgåvan kunde inte ha blivit annorlunda. Vi hade skaffat ny utrustning igen och det senaste vi hade gjort var halvakustiska skumma visor. Det var med andra ord dags för slammer och alarm. Jag tycker att vi här har återfått den där karakteristiska glimten i ögat som fanns i början av TDs historia, men att vi nu lyckats krydda den lite med sarkasm. En del av låtarna är skrivna i stor frustration över livet men dom allra flesta bygger som vanligt bara på en liten ynka partikel av något vi retat oss på, som vi sen förvandlar till en treminuters historia om livet. Hade jag trott att det var möjligt hade jag nog gjort nyinspelningar av låtarna eftersom dom mikrofoner vi använde under inspelningen inte klarade av ett nytt gastande Tjernobyl Dödar, samt att några av alla dom kassetter vi använde gick sönder på sina ställen. Just då tyckte vi att det tillhörde ljudbilden, idag känns det kanske inte riktigt så. Vi valde medvetet att emellanåt använda oss av sämre gitarrförstärkare för att få ett riktigt skitigt ljud. Mixningen sköttes, av ren experimentlusta, på ett nytt sätt - vi lät låtarna spelas ut i tre olika ljudanläggningar, med olika mixningar för varje. En för höger, en för vänster och en centrerad mix där sången gjorts skarpare, sen kopplade vi vidare en mix av mixarna till en fjärde anläggning. Varför mixningen sköttes så går antagligen inte att förklara, men resultatet blev intressant. På Kom Och Ta Mej har jag räknat till att det är sju gitarrer som improviserar och på Storebror Blues är det nån som mitt i en låt slår på en åsidosatt mikrofon som har reglaget på mixern uppdraget till max, vilket resulterar i ett vilt oväsen under några sekunder. En liten ironisk grej med Porschedrömmar & Adidasskor är att vi helt plötsligt började få uppskattning från oväntat håll, av dom tuffa grabbarna. Det visade sej att det var vår extragitarrist Drulle som var anledningen till denna reaktion, enligt ryktet hade han gjort oss mer rockiga än förut. Drulle hade vi tagit in för att få ett fetare gitarrljud på våra livespelningar, och eftersom repetitioner med honom och våra inspelningar pågick parallellt bestämde vi oss för att låta honom lägga gitarr på några låtar. Vi försökte även få honom att lägga körsång på vissa låtar men hans sätt att sjunga gick inte riktigt ihop med min och Staaffs förmåga att få våra ostämda stämmor att gå ihop på ett snyggt sätt, så han medverkade inte sångmässigt på Porschedrömmar. Däremot kan han höras i mer slamriga versioner av Männskor Av Luft och vår gamla slagdänga Jag Och Mitt Tält som hamnade på nån samlingsutgåva från Göteborg. I alla fall, det som är ironiskt med det hela är att hur mycket Drulle än betydde för oss så var det vi som styrde över honom och inte han som styrde över oss. Drulle flyttade sen utomlands, annars hade han kanske spelat med oss än i dag, men man ska komma ihåg att han aldrig var fast medlem i bandet. Det ryktades ett tag om att han numera bor i Stockholm där han ägnar sej åt konst och musik. Pennförsäljarn bygger på ett gammalt arbete Staaff hade, där han sålde laserpennor mot provision. Jag vete fan om han sålde en endaste penna. Kom Och Ta Mej finns för övrigt med i en vild akustisk version i en lokalt producerad film vid namn Johanna gråter, en film där man också kan beskåda luftgitarrspelande till Den Nya Glassbilen. dahlgren 031203