Stocke Titt, Frösön, 11/7 2008

En grym kväll på Stocke Titt. Boxtavsbarn med Pisset Brinner från Östersund, Sniffing Glue från Ljusdal samt Dirty Toilets och Ørtæv från norska Steinkjer.

Egentligen skulle lokala Ghostriot ha spelat, men dom blev tvungna att ställa in, och med bara nån dag till godo fick vi Ørtæv att ställa upp. Ørtævs basist Anders brände för övrigt iväg över land och sjö, berg och dalar, direkt från sitt jobb för att komma hit strax efter utsatt tid, och för att sen efter genomför spelning puttra iväg hem igen i bilen. Det är engagemang.

Dirty Toilets inledde lite motvilligt. Av strategiska skäl var vi tvungna att sätta dom först, vilket givetvis är arrangörssjälvmord. Sätt inte gästerna först. Svårare än så är det inte. Men vi var tvungna att ta hänsyn till en oberäknelig publik, och med facit i hand tror jag nog det hade gått bra hur vi än la spelordningen. Men å andra sidan har vi alla varit med om att folk gått hem efter att polarna i förbandet spelat.

Arne lirade i träskor, och Odda spelade i den säregna takt som vi lärt oss att älska och njuta av. Ljudteknikern var full och det lät förjävligt uppe på scenen. Ut lät det däremot förträffligt.
Jag glömde av att slå på inspelningsbandaren och fick rusa upp på scen efter två tre låtar, men vi hade inte kopplat upp eller kollat nivåer eller nånting, så det var bara till att ta en lös kabel och koppla in på valfri utgång och hoppas på det bästa. Det blev skit av alltihop.

Lokala Pisset Brinner gick upp direkt efter Dirty Toilets och körde på i en rasande fart. Det blir alltid ett jävla röj när Pisset kör och det var väl en del som kollade lite förbryllat på ungdomarna som ibland låg i hög i gräset och ibland såg ut att vara involverade i ett gatuslagsmål.

Sniffing Glue från Ljusdal genomförde ett set som åtminstone var långt. En del strul med en glappande gitarr och en PA-anläggning som började gå varm förtod lite av upplevelsen.

Själva gick vi upp och drog igång med att säga flamsiga saker i micken och att slicka på vår publik. Vi fick bra respons, och killarna i Pisset Brinner hjälpte oss som vanligt. Själva spelningen var väl okej, men jag var irriterad på det hemska ljudet uppe på scen, samt att jag som vanligt var placerad långt ifrån min förstärkare, så att jag fick som vanligt int ehöra mej själv. När jag sen höjde upp till en behaglig nivå fick Andreas ett utbrott för då var allt han hörde min gitarr. Så ordningen återställdes och jag fick spela på ett instrument som jag inte visste om det var ikopplat eller hur det lät ut.
Nästa gång står jag helt enkelt på sidan vid min stärkare.

Vi flamsade lite, och tog oss igenom det hela på ett tryggt sätt, utan den extra nerv som vi plockar fram när vi är som bäst. Vi var inte dåliga, men vi exploderade aldrig för att tala branschspråk.

Tur då att Ørtæv var kvar. Dom gick upp och tog över hela kvällen med ett tajt och energiskt set. Tyvärr hade vi vid den här tidpunkten drabbats av östersundssyndromet och en hel del människor hade gått hem. Men det hindrar inte ett bra band från att göra sitt, och Ørtæv avslutade kvällen på ett suveränt sätt.

Överlag får man säga att kvällen var lyckad. Som mest hade vi en uppskattad publiksiffra på 60-70, och utsänd lokalreporter som jag snackade med påpekade att det var lite folk på plats. Jag hade givetvis velat ha flera hundra på plats, men 60-70 är mer än vad vilket indiepopband med radiohit som helst skulle dra, och det är dubbelt mot vad Sveriges största punkband drog nån månad innan. Till vår fördel talar att vår tillställning var gratis, men till vår nackdel talar att det hela hände på ett avlägset ställe utan riktig kollektivtrafiklösning. Jag står fast vid att 60-70 för fem okända band är ruggigt bra.

Vandalgren

[kolla på bilder från spelningen] ••• [tillbaka till livesektionen]