Bageriet, Frösön, 10/11 2007

Bakis och jävlig var det dags att sätta igång igen. Jag hade glömt hur jävligt det är att arrangera själv. Att jobba stenhårt oavbrutet i 12-15 timmar för att sen själv få ut 40 minuter på scen av det hela.

Vi hade för länge sen blivit lovade ett PA av dom som äger stället. Det blev tal om nåt minimalt system som låter apa, så vi fixade en egen grymt sjysst deal. Men där blev det bet, vi var tvungna att köra på det som erbjöds av ägarna, och dom hittade ett fem ggr sämre PA till det dubbla priset, vilket givetvis blev för dyrt för dom. Istället blev vi lovade ett ännu sämre PA till låns från nån lokal förening. Klockan tre på lördan, fyra timmar före insläpp ringde dom och sa att vi kunde fara in till stan och hämta det Far åt helvete, vi hade så klart fixat ett riktigt PA själva. Jag är själv gammal och trött, men bevisligen inte tröttast i stan.

Sagt och gjort, vi hade ett grymt jävla ljud. Och det var vårt eget. Vad mer kan man önska sej?

Sniffing Glue från Ljusdal fick inleda kvällen. Jag personligen var inte helt tillfreds med att det skulle gå till på det sättet, men folk i allmänhet verkade nöjda med det konceptet och jag vek mej. Sniffing Glue framförde bade musik och energi som fick mej att minnas vad som överhuvudtaget en gång i tiden drog mej in i hela den här punkhärvan. Jävligt befriande att se ett band om inte är låsta i trallpunkgrejen eller nån av dom andra mer aktuella och gångbara delarna av punk. Dessutom i full mundering. Hade jag haft stålar på mej hade jag kunnat bränna flera tusen på deras merchandise. Otroligt lättsamt folk dessutom.

Näst på tur var lokala Ghostriot och då vaknade publiken till liv också. Själv satt jag och sulade i mej öl nånstans och missade stora delar av spelningen. Men av det jag hörde är jag imponerad. Och det här är väl kanppast vad ungarna vill höra, men jag kände kopplingar till gamla EMF fast i mer fläskig framtoning och utan danspianot.

Efter Ghostriot drog dom flesta därifrån och vi gick upp och gjorde det bästa av situationen. Det fanns energi där, men det var svårt att få den rätta känslan. Ljudet på scen var uselt, men tydligen jävligt bra ut. Stellan från Svullet Frenulum gästade lite grann medan Emo-Emil från samma band stod och surade över att inte få samma ära att få lira med oss.

Vi spelade en del nytt, fjärran från det mjuka material vi tidigare haft, på en rockscen. Det är vad vi tar med oss.
Jag glömmer helst dom dryga timmarna efteråt då allt skulle plockas ner och fraktas iväg. Samt bananflugorna som for omkring hela kvällen.

Ungefär samma låtlista som igår plus lite nytt, vem fan bryr sej...

// Snuvan igen

[kolla på bilder från spelningen] ••• [tillbaka till livesektionen]