Jamtli/Länsmuséet, Östersund, 9/11 2007

Vi hade inte så stor koll på vad konceptet Jamtlinatt innebar när vi blev bokade, och någon information om tillställningen fick vi inte överhuvudtaget. Två dar före fick vi veta att vi skulle soundchecka på torsdagen.
Vi leds in till vår soundcheck, till ett gigantisk rum med uppstoppade björnar och modeller av fjäll och nåt jävla vattenfall. Det är väl en 30 meter upp till tak. Själva ställs vi vid foten av en trapp (vi vägrade stå vid den där förbannade överhogdalsbonaden som det var tänkt, och antagligen bäst så för jag hade personligen rivit sönder skiten om vi stått där).

Publiken hade man från arrangörshåll planerat att dom skulle stå uppe i trappen och även på nästa etage. Vi var alltså apor på zoo.
Utrustningen vi fick spela på är vad Jamtli använder till poesikvällar och sånt. Det akustiska ljudet från trummorna var tre ggr högre än vad vi fick ut ur PA:t.

Konceptet Jamtlinatt förstod vi på fredagen att det var något slags barntillställning och vi började inse att vi var där för att skrämma barn. Alltså hade man bokat nåt som man trodde skulle låta riktigt jävla illa så att barnen skulle bli rädda. Så jävla illa lät vi nog inte, men vi kan helt klart låta tusen ggr bättre än det här.

Vi skulle få middag på Hov, det var vårt gage, men vi blev utskällda när vi plockade sallad, det var bara för riktiga gäster. Vi fick äta soppa. Gott, men nog är soppa mer lunch än middag.

Jag tappade bort min sprit och sprang omkring och var röksugen på ett ställe där det inte fanns en endaste rökare.

Den monitor vi hade på scen, ungefär i storlek av ett cd-omslag pajade vi relativt omgående och ljudet på "scen" var värdelöst. Vi förutsatte att det lät lika hemskt utåt, men folk verkar ha hört något annat, att det ska ha varit rätt så okej. Det förändrade förstås inte att vi var förbannade, på allt och alla.

Det kom en massa jävla ungar med fåniga masker och glodde på mej som om jag var från en annan planet och en hel bunt besvärade föräldrar som ville gå därifrån.
Jag fick snus av vårt största minsta fan, snus som började rinna efter första låten och efter andra låten hade jag det över hela käften. Måste ha sett mysigt ut.
Vi strök en hel del låtar som vi planerat att köra eftersom förutsättningarna inte var rätt.

Sammanfattningsvis har vi återigen lyckats göra något unikt för ett rockband i Östersund, och det är vi nöjda med, men hade vi vetat om allt vi vet nu hade vi tagit med oss egna grejer. Och gnälliga gubbar regerar rocklivet i stan. Kanske för att vi är stans enda rockband, men ändå.

// Snuvan - dan efter

[kolla på bilder från spelningen] ••• [tillbaka till livesektionen]